Welcome Back to Laos!

Sedan en dryg vecka är vi tillbaka i Laos igen. Borta bra, men hemma bäst. Om vi hade glömt bort hur det är att diska när det är 28 grader varmt och 90 % luftfuktighet så minns vi det nu. Lite mögel här och var är upptäckt och borttaget. Första veckan möttes vi av strålande sol i dagarna fyra, sedan har regnperioden gjort sig mer påmind med störtskurar och åskoväder. Ibland kommer en vindpust av vitlöksdoft när grannen lagar mat i sin minirestaurang. Ödlorna springer kors och tvärs över väggarna, precis som vanligt, och påminner oss ibland om sin närvaro med sitt smackande läte. Motorcyklarna är igång igen och vi sicksackar oss fram på vägarna. 

Myrornas krig är åter i full gång. De två första myrbetten på fötterna är under behandling (de är så mycket värre än myggbetten!) och igår föll ett större antal myror offer i en sprayattack efter att de invaderat en diskborste. Så kanske kan man säga att det står 2-1 till myrorna än så länge. Men skam den som ger sig...

Flera nätter har vi fått vara med på gratiskonserter. Ibland även på dagtid. Det är grodkören som har tagit ton. Ett gäng bakgrundssångare med det "vanliga" kvackandet och tre solister som låter som en blandning av brölande kor och biltutor. Helt otroligt att så små djur kan göra så mycket väsen av sig!

"Har du sett min ena sko?", frågar Johannes. "Nej", svarar jag, "det har jag inte". Men det hade vår kära granne, ett golden retrieverliknande busfrö som gärna kommer på besök. Han är söt, men ganska flamsig. Förutom att bli påkommen som skotjuv har han även hjälpt oss med sopsorteringen. Plast och toapapper förbarmade han sig över dagen innan sopbilen skulle komma. Mums!

Vi har fått våra första mangos! Förutom den lilla detaljen att ingen av oss gillar mango, så är det jättekul! Det som för knappt två år sedan var en liten ranglig planta som vi inte visste om den skulle överleva är nu ett riktigt träd som vi har fått beskära för att det växer så det knakar. Det påminner oss om hur till synes små, sköra saker kan få växa och grönska när de får näring. Hoppingivande! 

***   ***   ***
We're back in Laos for a little more than a week. Home, sweet home. If we had forgotten what it's like to do the dishes when it's 28 degrees Celsius and 90 % humidity we sure remember now. Some mold has been detected and removed. Last week was sunshine and blue skies for four days, but then the rainy season has given us some heavy showers and thunderstorms. Sometimes the smell of garlic from the neighbors small restaurant comes our way. Geckos are running over the walls, just as they use to. Our motorbikes are back on the road and we are cruising through the traffic in the city.

The war against the ants has started again. Two ant bites on the feet are already under treatment (they are so much worse than mosquito bites!) and yesterday a bigger amount of ants lost their lives in a spray attack in the kitchen. They had invaded a dish brush. 

Several nights we have unwillingly attended free concerts. Sometimes even during daytime. It's a frog choir. A bunch of frogs in the background with the usual quack sound and three soloists sounding like a mixture of a mooing cow and a honking car. It's unbelievable how these small animals can make so much noise.

"Have you seen my shoe?", Johannes asks me. "No", I answer, "I haven't". But our dear neighbor had. He's a golden retriever lookalike little rascal with tons of energy. He's cute, but quite wild. Apart from stealing shoes he also helped us sort the trash. He took care of plastic and toilet paper the day before the weekly garbage collection. Yummy! 

We got our first mangoes! The fact that none of us likes mango doesn't take away the joy. Less than two years ago a small plant of something unknown was fighting to survive. Today it's a big tree that we had to prune because it's growing so fast. It reminds us how seemingly small, fragile things can grow and flourish with the right nourishment. It gives hope!