Ideal | Ideals

En tanke som slagit mig de senaste veckorna är hur ideal skiftar över tid och kultur. I Sverige är det fräscht och eftersträvansvärt att vara solbränd, även om vi vet att solstrålarna utgör risk för cancer. Här i Asien är idealet istället att ha så ljus hy som möjligt och många kvinnor har nån slags puder/kräm i ansiktet för att se bleka ut. I mina ögon ser det inte klokt ut. Många vanliga hudkrämer andra kroppsvårdsprodukter innehåller medel som gör huden ljusare. Här är tydligen stor näsa en fin grej (på nivån att man gärna photoshoppar ett kort för att näsan ska se större ut). I våra västerländska kulturer är kroppsidealen, särskilt bland kvinnor, ofta ohälsosamt smala. I många länder där ekonomin är knapp är det istället en komplimang att säga att någon är stor, då det visar att man har det relativt gott ställt. Gemensamt för många av våra ideal, oavsett vilket område i livet de gäller eller i vilken kultur vi befinner oss i, är att de ofta är orimliga eller rent utav ouppnåeliga. När idealen skapar en gnagande, ihärdig känsla av otillräcklighet - hjälper de oss då? Vad är det för fel på förnöjsamhet och vanlighet? Inte så exotiskt, men den största delen av livet för de flesta av oss. Missförstå mig rätt. Jag är den första att säga att längtan och driv att utvecklas i grunden är något väldigt positivt. Men idag vill jag slå ett slag för sunda, rimliga ideal som hjälper oss istället för stjälper oss. Mer förnöjsamhet åt folket!

***   ***   ***
The last weeks I have been thinking about ideals and how they are shifting over time and between cultures. In Sweden it is considered very nice to have a suntan, even if we know that sunbeams increase the risk for cancer. Here in Asia the ideal is to be as pale as possible and many women have some sort of powder/cream to make their skin look lighter. Looks really weird to me! Many body lotions and other products contain substances making the skin lighter. Here it seems like having a big nose is something nice (on the level that you would photoshop a photo to make the nose look bigger). In our Western cultures body ideals, especially for women, are often skinny on an unhealthy level. In many countries with poor economy it is a compliment to say that someone is big/fat, because it shows that you are well nourished and have enough money to afford food. Many ideals, independent of culture or area of life, have in common that they are hard or impossible to reach. When the ideals create that nagging feeling of being insufficient, are they then a help for us? What is wrong with being content and ordinary. Not so exotic, but it is the biggest part of life for most of us. Don't get me wrong. I'm all positive about development and different ways of expressing yourself. But today I want to promote healthy, reasonable ideals founded in reality.