Biten!

Den sista tiden har bjudit på bett av lite olika slag. Inte helt otippat leder myggbetten ligan utifrån kvantitativa mått mätt. Dock kliar de typ inte alls, så de är inte så besvärande. Förra veckan bjöd på två lite mer exotiska bett: av hund och av myra! Hundbettet var läskigast i stunden, då det var helt oprovocerat. Som tur var hade jag ganska tjocka långbyxor på mig (i hettan, ja!), så det gick inte igenom. Vi slapp alltså åka till sjukhuset och det enda som kvarstår är ett blåmärke på vaden. Myran, däremot, kan ju tyckas liten och försynt, men ack så skenet bedrar. Mellan tårna fick jag ett bett som svullnade upp rejält, kliade och sprängde i flera dagar. Ingen höjdare! Men frukta icke, än är vi inte ihjälbitna. Och på det stora hela har vi det fantastiskt bra och är riktigt bitna av denna fantastiska del av världen! 

OBS! Hunden på bilden har ingen koppling till berättelsen. 😉